När samvetet blir synd – Om hur Ekklesia förvandlar personlig övertygelse till uppror och skapar andlig manipulation i kyrkan
- Ricard Beltran
- för 4 dagar sedan
- 9 min läsning
Exempel från svensk förkunnelse: I detta utdrag från en predikan diskuteras samvetets roll i relation till församlingens enhet och ledarskap. Citatet illustrerar hur en pastor kan uttrycka oro för när individens samvete uppfattas hota auktoriteten och sammanhållningen i en församlingskontext. Bilden är anonymiserad för att fokuset ska ligga på innehållet snarare än personen.
Farlig och lurig retorik i predikningar
I hjärtat av Örnsköldsvik verkar Ekklesia församlingen, en kristen gemenskap ledd av en karismatisk 28-årig pastor med betydande inflytande över sina medlemmars trosliv. Församlingen är en del av ett växande församlingsnätverk med kopplingar till Göteborgs 8:e Baptistförsamling, en relativt ung församling som strävar efter att vara en bibliskt och historiskt förankrad kristen gemenskap. Detta nätverk inkluderar även församlingar i Jönköping, Södertälje, Örnsköldsvik (Ekklesia) och i Mölndal, vilka delar liknande teologiska övertygelser och praxis.
Vid första anblick ger Ekklesia ett intryck av hängivenhet och teologisk tydlighet. Men under ytan framträder en oroande bild av andlig manipulation i kyrkan, kontroll, psykologiskt tryck och en retorik som tycks förväxla Kristi röst med pastoralt inflytande.
Tidigare medlemmar som lämnat Ekklesia vittnar om att församlingen präglas av psykologisk kontroll och övergrepp. Enligt trovärdiga källor har upp till ett femtiotal personer intervjuats kring församlings ledarens ledarskap och metoder. Samtliga beskriver en liknande bild av manipulation, kontroll och psykisk misshandel. Enligt flera avhoppare från församlingen ska Göteborgs 8:e Baptistförsamling, som ger stöd åt Ekklesia och övriga församlingar i nätverket, vara medvetna om dessa problem men hittills valt att inte agera.
Mitt syfte och mål - Avslöja subtil andlig manipulation i kyrkan
Jag ämnar nu att skriva en serie artiklar som tar sin utgångspunkt i en av Ekklesias offentliga predikningar – Herdens underherdar – som finns på deras YouTube-kanal och tydligt illustrerar församlingens, men även nätverkets, syn på auktoritet, lydnad och andlig enhet.
I denna första artikel kommer jag att fokusera på ett av de mest framträdande och bekymmersamma dragen i predikan: "När samvetet blir synd – Om hur Ekklesia förvandlar personlig övertygelse till uppror". Här analyserar jag den kommunikationsstil där hårda budskap varvas med en förment kärleksfull och barmhärtig ton, vilket skapar förvirring och osäkerhet hos medlemmarna. I kommande artiklar kommer jag sedan att behandla två ytterligare teman: absolut lydnad till auktoritet och Ekklesias förespråkande av andlig enhet.
Det perspektiv jag kommer att utgå ifrån när jag analyserar predikningarna är genom linsen av psykologi, pastoral etik och biblisk reflektion. Syftet är inte att demonisera, utan att blottlägga ett retoriskt mönster som, om det lämnas oemotsagt, riskerar att skada samveten, splittra relationer och forma en församling där kritik kvävs och lydnad upphöjs till andlig dygd.
För den som undrar hur subtil andlig manipulation kan se ut, erbjuder predikan Herdens underherdar ett klart och tydligt exempel – och det är just denna subtila manipulation genom dubbelretorik som jag nu ska analysera närmare.
Samvetets tyranni – en farlig paradox
Predikan Herdens underherdar rör sig genom teman som lydnad, auktoritet och församlingsenhet – men det är inte bara innehållet som väcker frågor, utan vilken sorts kristet gemenskap det bygger.
Ett av de mest oroande inslagen är den direkta attacken på individens rätt att följa sitt samvete. Den 28-årige ledaren och talaren framställer det som ett problem om någon inom församlingen låter sitt samvete stå över pastorns beslut. Jag citerar direkt från den inspelade predikan:
"Men om mitt samvete inte tillåter mig att underordna mig min pastor? Mitt samvete tillåter inte mig att tvätta fötter, mitt samvete tillåter inte mig ha huvudbonad... Du har ett oerhört stort problem med ditt resonemang, för du har gjort ditt samvete till din herre. Du kräver med den här inställningen att pastorn och eventuellt hela församlingen ska underordna sig dig."
Här målas samvetet upp som en fiende. Om en församlingsmedlem skulle ha en personlig övertygelse som skiljer sig från pastorns, är det inte ledaren som ska prövas – utan individens samvete som måste underordnas.
Att denna slutsats inte dras ur sitt sammanhang blir tydligt när man granskar andra delar av predikan, där lydnad gentemot pastorn ständigt likställs med lojalitet mot Gud själv. På ett annat ställe i predikan säger talaren exempelvis:
"När en hel församling är villig att underordna sig sin pastor trots sina egna preferenser, så leder det till att hela församlingen förenas med varandra också."
Genomgående är budskapet klart: ifrågasättande av pastorns ledarskap framställs som ett hinder för församlingens andliga enhet. Således är min tolkning av denna del i predikan inte bara rimlig utan direkt understödd av predikans helhetsbudskap och tydliga återkommande teman.
Den farliga dubbelheten
Samtidigt som talaren förkastar individens rätt att följa sitt samvete, framställer han sig själv och församlingen som barmhärtiga och förstående:
"En sådan person, vänner, som har ett sånt tyranniskt samvete är inte en person vi avskyr eller visar på minsta sätt kärlekslöshet. Vi visar barmhärtighet, men den personen måste förstå att den behöver mogna och förnya sitt sinne och underordna sitt samvete under Jesu herravälde."
Detta dubbelbudskap försätter människan i ett tillstånd av kognitiv konflikt. Vi människor har svårt att tolka situationer där orden säger en sak, men känslan eller tonen signalerar något annat.
Föreställ dig att du arbetar i en snabbmatsrestaurang. En kund kommer fram, håller upp två fingrar och säger: "Jag vill ha tre hamburgare." I ett ögonblick stannar hjärnan upp – du vet inte om du ska tolka det bokstavligt eller visuellt. Är det orden eller gesten som gäller? Den motsägelsefulla informationen skapar en inre tolkningskrock.
Hur hanterar vi krocken?
Kontrollerade observationer visar att människor i sådana situationer ofta reagerar med passivitet, osäkerhet eller anpassning. När motstridiga budskap ges av en auktoritetsperson – särskilt i en socialt känslig miljö – tenderar vi att underordna oss det vi uppfattar som mest socialt önskvärt eller tryggt. Vi söker inte nödvändigtvis sanningen, utan emotionell och social stabilitet.
Detta har bekräftats i studier av kommunikativ dubbelbindning (Bateson et al., 1956). En dubbelbindning uppstår när en person får två motsägelsefulla budskap från en auktoritet, ofta med stark känslomässig laddning. Det skapar en situation där individen inte kan agera utan att bryta mot någon del av budskapet – exempelvis som när någon säger med ilsken ton: ”Var spontan!” – vilket leder till förvirring, skuld och handlingsförlamning.
Liknande mönster framkommer i forskning om kognitiv dissonans (Festinger, 1957), ett begrepp som beskriver den psykologiska spänning som uppstår när en persons handlingar och övertygelser står i konflikt med varandra – till exempel när en församlingsmedlem känner att något i predikan skaver, men ändå väljer att hålla med för att behålla acceptans i gruppen.
Studier inom båda fälten visar att människor ofta försöker lindra sitt inre obehag genom att anpassa sitt beteende eller sin tro, snarare än att ifrågasätta den auktoritet som orsakar konflikten – särskilt när denna uppfattas som legitim eller välvillig.
I Batesons arbete, som bland annat studerade familjemönster i relation till psykisk ohälsa, såg man att upprepade motsägelser mellan verbal kommunikation och känslomässiga signaler kunde leda till att individen förlorade förmågan att tolka verkligheten på ett sammanhängande sätt. Ett konkret exempel är en förälder som säger till sitt barn att det är bra att visa känslor, men samtidigt – genom tonfall, kroppsspråk eller subtila reaktioner – tydligt signalerar ogillande varje gång barnet uttrycker sorg eller ilska.
Anpassning före logik
I sådana miljöer lär sig individen att anpassa sig till budskapet oavsett logik. Det innebär att man börjar ignorera sina egna känslor och tvivel, och istället försöker göra det man tror att auktoritetspersonen egentligen vill – även när detta aldrig sägs rakt ut. Egna spontana reaktioner undertrycks, och individen agerar istället strategiskt för att undvika konflikt, kritik eller avvisande. I exemplet ovan kan barnet till slut helt sluta uttrycka negativa känslor öppet, trots att det formellt "får" göra det – eftersom de dubbla budskapen skapar en osäkerhet och rädsla för att göra fel.
Liknande tendenser visades i det välkända Milgrams lydnadsexperiment (1963), där 65 % av deltagarna fortsatte att ge det de trodde var dödliga elchocker till en annan människa – enbart för att en auktoritetsfigur (en man i vit rock) lugnt uppmanade dem att fortsätta, trots att deras inre kompass tydligt sade att det var fel.
Festingers teori om kognitiv dissonans förklarar detta ytterligare: när människor ställs inför en konflikt mellan vad de tror är rätt och vad en auktoritet kräver, upplever de ett starkt psykologiskt obehag. För att minska detta obehag väljer de ofta att justera sin egen uppfattning, även om det innebär att gå emot sitt samvete.
Men vad är samvetet – och varför är det så viktigt?
Samvetet är människans inre moraliska kompass – den plats där vi urskiljer rätt från fel, inte utifrån yttre påbud, utan genom en djup inre övertygelse. Psykologiskt sett fungerar samvetet som en självreglerande instans som vägleder våra beslut, hjälper oss att känna ansvar för våra handlingar och varnar oss när vi är på väg att kränka våra egna värderingar. Det är en nödvändig funktion för personlig integritet, psykisk hälsa och socialt samspel (Decety & Cowell, 2015).
Modern kognitiv och neuropsykologisk forskning har visat att samvetet är nära kopplat till hjärnans främre cingulära cortex (ACC) och prefrontala cortex – områden som är involverade i moralisk bedömning, empati och konflikthantering (Moll et al., 2005; Greene et al., 2001). Studier med funktionell hjärnavbildning (fMRI) visar att när människor fattar moraliska beslut eller reflekterar över skuld, aktiveras just dessa områden. Det innebär att samvetet inte bara är ett kulturellt inlärt fenomen – det är neurologiskt förankrat i hur vi är skapta att känna ansvar och fatta etiska beslut (Greene et al., 2001).
Kognitiv forskning har också visat att samvetet integrerar emotionell och rationell information. Det fungerar som ett slags "mellanled" där känslomässiga reaktioner (som skuld, oro eller empati) kombineras med vår förståelse av normer och konsekvenser (Schurz et al., 2014). När denna balans störs – till exempel genom långvarigt yttre tryck eller auktoritärt ledarskap – kan individen börja ifrågasätta sin egen moraliska förmåga, vilket i sin tur leder till ökad stress, osäkerhet och självförnekelse (Zhang et al., 2022).
Bibeln bekräftar samvetets centrala roll. Paulus talar om hur även människor utan lagen "har lagen skriven i sina hjärtan", där "deras samveten vittnar med dem" (Rom 2:15). I Apostlagärningarna säger han: "Jag har alltid levt med ett gott samvete inför Gud" (Apg 23:1). Samvetet är alltså inte något att misstänkliggöra eller kuva – det är något att vårda, pröva och lyssna till i ödmjukhet och urskillning.
Den farliga snaran runt Ekklesias medlemmars hals
Att föra människor till lydnad genom att misstänkliggöra deras samvete är därför inte bara psykologiskt destruktivt – det är också neurobiologiskt skadligt och teologiskt felaktigt. Det innebär att man gör våld på den plats där vår inre mänsklighet, vår relation till andra och vår förmåga att lyssna till Gud möts.
I den typ av församlingsklimat som Herdens underherdar ger uttryck för, lär sig medlemmarna gradvis att misstro sin egen upplevelse. De får höra att det är deras samvete som står i vägen för lydnad, att kritik inte är ett uttryck för omsorg utan ett tecken på uppror, och att pastorns tolkning är den enda rätta – inte bara för församlingens bästa, utan för deras egen frälsning.
I denna miljö förskjuts fokus från inre övertygelse till yttre lojalitet. Samvetslydnad ersätts av ledarlydnad, inte som ett uttryck för kärlek till Gud, utan som en strategi för att överleva andligt och socialt i ett sammanhang präglat av subtilt men konsekvent psykologiskt tryck.
När pastorn i predikan säger - jag parafraserar budskapet i predikan: "Vi älskar dig, men du måste förstå att du syndar genom att följa ditt samvete,"... skapas en inre konflikt av det mest nedbrytande slaget. Den troende ställs inför ett omöjligt val: att vara lojal mot sitt hjärta och sin övertygelse, eller att vara lojal mot den gemenskap där Guds röst påstås tala genom pastorn.
Det är en typisk dubbelbindning – en psykologisk fälla där båda vägarna leder till skuld, men där bara den ena vägen erbjuder fortsatt acceptans. Som både Milgram, Festinger och Bateson visat, leder sådana situationer sällan till sund reflektion. De leder till inre splittring, osäkerhet och i slutändan – underkastelse. Inte för att budskapet nödvändigtvis är övertygande, utan för att den kognitiva snaran dras åt tills individen inte längre ser någon annan utväg än att anpassa sig, tiga – eller helt ge upp sin inre övertygelse.
Det är denna snara, smyckad med ord om kärlek, barmhärtighet och enhet, som gör retoriken i Herdens underherdar så farlig. Det är inte den direkta tonen som gör mest skada – utan det faktum att kärleken används som redskap för kontroll, och att samvetet – människans innersta plats för mötet med Gud – misstänkliggörs och böjs till lydnad under en människa.
Referenser
Asch, S. E. (1951). Effects of group pressure upon the modification and distortion of judgments. In H. Guetzkow (Ed.), Groups, leadership and men (pp. 177–190). Carnegie Press.
Bateson, G., Jackson, D. D., Haley, J., & Weakland, J. (1956). Toward a theory of schizophrenia. Behavioral Science, 1(4), 251–264. https://doi.org/10.1002/bs.3830010402
Decety, J., & Cowell, J. M. (2015). Empathy, justice, and moral behavior. AJOB Neuroscience, 6(3), 3–14. https://doi.org/10.1080/21507740.2015.1047055
Festinger, L. (1957). A theory of cognitive dissonance. Stanford University Press.
Greene, J. D., Sommerville, R. B., Nystrom, L. E., Darley, J. M., & Cohen, J. D. (2001). An fMRI investigation of emotional engagement in moral judgment. Science, 293(5537), 2105–2108. https://doi.org/10.1126/science.1062872
Milgram, S. (1963). Behavioral study of obedience. Journal of Abnormal and Social Psychology, 67(4), 371–378. https://doi.org/10.1037/h0040525
Moll, J., Zahn, R., de Oliveira-Souza, R., Krueger, F., & Grafman, J. (2005). The neural basis of human moral cognition. Nature Reviews Neuroscience, 6(10), 799–809. https://doi.org/10.1038/nrn1768
Schurz, M., Radua, J., Aichhorn, M., Richlan, F., & Perner, J. (2014). Fractionating theory of mind: A meta-analysis of functional brain imaging studies. Neuroscience & Biobehavioral Reviews, 42, 9–34. https://doi.org/10.1016/j.neubiorev.2014.01.009
Zhang, Y., Wang, J., Akhtar, M. N., & Wang, Y. (2022). "Authoritarian leadership and cyberloafing: A moderated mediation model of emotional exhaustion and power distance orientation." Frontiers in Psychology, 13, 1010845. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2022.1010845
Comments