När övergrepp och orättvisor maskerar sig som en vilja att tjäna Gud

Add an ingress so peoople will easyiyl read it

"Kära bröder, ni som är värda all berömmelse på grund av er glödande kärlek till Kristus, låt er röras av medlidande för er trofasta Herres smärta när han ser sin heliga plats förorenas av hedningar."

Påve Urban II, tal vid kyrkomötet i Clermont, 1095.

Jag vill börja med att reflektera över kyrkans korståg, vilket jag vill se som ett historiskt exempel på en situation där vi tror oss tjäna Gud men i själva verket gör grymheter i Hans namn. Korståget var en serie militära kampanjer som ägde rum under medeltiden, främst från 11 till 13-talet. De initierades av den dåtida kyrkan och dess ledare, särskilt påven, med syfte att återta heliga platser i Mellanöstern från muslimsk kontroll. Korstågen innebar långa och farliga resor till regionen, där korsfarare deltog i strider mot både muslimska trupper och lokalbefolkningen.

Ja, jag vill fördöma korstågen. Även om vissa av de som deltog i korstågen kanske trodde sig kämpa för en rättfärdig sak, så är det svårt att försvara de massakrer och övergrepp som skedde på vägen under rättfärdighetens förklädnad. Korstågen resulterade i omfattande våld och förstörelse, inklusive massakrer på civila, såsom judar och muslimer, och orsakade stort lidande och förödelse, allt detta i tron att det är så vi kristna skulle tjäna Gud.

Kyrkans inkvisition - Övergrepp maskerar sig

Men korstågen är tyvärr inte det enda exemplet på hur grymheter kan kläs i helghet, utan jag vill också påminna oss om ett annat historiskt exempel på samma fenomen, nämligen inkvisitionen. Inkvisitionen var en institution inom den romersk-katolska kyrkan som etablerades under medeltiden för att bekämpa kätteri och säkerställa "rätt trohet" till Gud. Återigen med hänvisning till att kyrkan ville tjäna Gud och inte göra annat än Hans vilja anklagades många människor för kätteri och utsattes för förhör, tortyr och straff, inklusive avrättningar, kyrkan skulle rena samhället från sådana "heretiker" (irrlärare).

Slaveri - Övergrepp maskerar sig

Men kanske några protestanter som läser detta tänker "men allt du skriver om ovan är katolikernas fel, vi protestanter eller baptister o. s. v är inte sådana". Om sådan tankar finns hos dig vill jag be dig och uppmuntra dig att vara mer självkritiskt. Jag vill därför påminna läsaren om ett annat modernare fall nämligen den rollen som stora delar av kristenheten haft i samband med rasism och diskriminering.

Under perioder av amerikansk historia, särskilt under slaveriet och Jim Crow-tiden i USA, stödde många protestantiska kyrkor och dess medlemmar rasistiska ideologier och praktiker. Kyrkor och predikanter använde bibliska argument för att rättfärdiga slaveri som institution. De pekade på utvalda bibelverser för att stödja tanken att vissa raser var överlägsna och andra var avsedda att vara slavar. Vilket i själva verket är en förvrängning av Guds hjärta gällande mänsklig värdighet och jämlikhet.

Det har format våra kristna historia

Jag tar inte upp de tidigare nämnda fallen för att kritisera kyrkan. Jag vill inte heller underskatta komplexiteten i dessa historiska händelser. Istället vill jag att vi ska inse att fenomenet med övergrepp som förkläds till helighet har funnits länge och format vår kristna historia. Korstågen pågick i cirka två hundra år, inkvisitionen i nästan 400 år och slaveriet i USA likaså. Det handlar alltså om århundraden då Guds ord användes för att bryta ner och döda. Under dessa perioder har vittnesbördet om evangeliet skadats, människoliv offrats och kyrkan har traumatiserat stora delar av mänskligheten.

Historiska misstag upprepas

I samma spår som inkvisitionen, korstågen och slaveriet i USA var det återigen dags för församlingen i Knutby att drabbas. Där var det åter en grupp människor som trodde sig vara kallade av Gud och att de agerade i enlighet med Hans vilja. Denna övertygelse om sin egen helighet och att de hade en särskild inblick i Guds vilja skapade en farlig kombination av maktmissbruk och manipulation.

Det är viktigt att notera att det inte är hela församlingen eller alla kristna i Knutby som var inblandade i de övergreppen som begicks. Det är snarare ett resultat av enskilda individer eller grupper som tar det gudomliga och förvränger det till sina egna syften och begär. Dessa förövare utnyttjar ofta sin position inom församlingen och den tillit som människor har till dem för att kunna manipulera och skada andra.

Bibeln är inte tyst om detta

Ledare som begår övergrepp (fysiska, psykiska och andliga m.f.) på troende, samtidigt som de tror att de tjänar Gud, utgör en olycklig och farlig situation inom kristna sammanhang. Bibeln ger oss faktiskt exempel på sådana situationer och ger oss även insikt i varför dessa ledare kanske inte kan se det onda de gör.

Ett bibliskt exempel är historien om den falske profeten Hananja i Jeremia 28. Hananja förkunnade falska profetior för folket, vilket gick emot vad Gud hade talat genom profeten Jeremia. Hananja var övertygad om att han talade för Guds räkning och att hans budskap var sanningen. Han uppmuntrade folket att luta sig tillbaka i en illusion om fred och trygghet, trots att Gud hade varnat för kommande olycka och exil.

Ett nytestamentiskt fall är Diotrefes som nämns i 3 Johannesbrevet 9-10. Diotrefes var en ledare inom en församling och hade upphöjt sig själv till en position av auktoritet. Han motsatte sig aposteln Johannes och vägrade att erkänna hans auktoritet och lära. Diotrefes använde sin position och makt för att förhindra andra troende från att acceptera och stödja missionärer och besökare som sände ut av aposteln Johannes. Han talade illa om dem och försökte utöva kontroll över församlingen genom att kasta ut dem som inte underkastade sig hans vilja.

Det är tydligt att Diotrefes agerade utifrån sina egna egoistiska motiv och för att bevara sin egen auktoritet och makt, snarare än att tjäna Gud och främja Guds rike. Han använde sin auktoritet för att förtrycka och manipulera troende, vilket var ett tydligt fall av psykiskt och andligt övergrepp.

Det är intressant att notera att aposteln Johannes tog upp fallet med Diotrefes i sitt brev och fördömde hans handlingar. Det visar på vikten av att ha en kritisk hållning gentemot ledare och att lyssna till apostolisk undervisning och auktoritet. Det är också en påminnelse om att troende inte bör blint underkasta sig ledare som begår övergrepp eller förvränger sanningen, utan att istället söka sanningen i Guds ord och vara modiga nog att ifrågasätta sådana ledare för att skydda och bevara församlingens hälsa och andliga välmående.

Varför gör de det?

Det finns flera faktorer som kan förklara varför sådana ledare inte kan se det onda de gör: Här är några:

Självbedrägeri: De kan vara självrättfärdiga och övertygade om sin egen rättfärdighet och andliga auktoritet. De kan ha blivit vilseledda av sin egen stolthet och arrogans, och de är oförmögna att se de egna bristerna och misstag som de begår (Lukas 18:9-14, Matteus 7:3-5)

Makt och kontroll: Ledare som begår övergrepp kan vara fast i en maktstruktur där de utövar total kontroll över sina följare. De kan använda sig av manipulation, hot och rädsla för att upprätthålla sin auktoritet och hindra sina följare från att ifrågasätta dem. Denna makt och kontroll kan förvränga deras uppfattning och hindra dem från att se de skadliga konsekvenserna av deras handlingar (Markus 10:42-45, 3 Johannesbrevet 9-10)

Andliga förvrängningar: Dessa ledare kan ha en förvrängd tolkning av Guds vilja och lära. De kanske tror att de är kallade att utföra Guds plan och att deras handlingar är rättfärdigade, även om det innebär att de begår övergrepp på andra. Denna förvrängning av andlig sanning kan vara resultatet av att de väljer att selektivt tolka Bibeln eller att de följer sina egna egoistiska intressen snarare än att lyssna till Guds röst (2 Korinthierbrevet 11:13-15, 1 Timoteusbrevet 6:3-5)

Några slutsatser

Jag tror att resonemanget vi fört hittills tydliggör vikten av att vara vaksam. Tro och andlighet bör aldrig användas som en ursäkt för övergrepp eller för att skada andra människor. Även om kyrkan genomför sina åtgärder i syfte att upprätthålla den kristna tron och bekämpa det man anser vara fel kan metoderna som använd inte vara brutala och oproportionerliga. Målet helgar inte medlet. Vi behöver kritiskt granska de metoder vi använder för att nå våra mål och säkerställa att de är i linje med de värden och principer som förespråkas i Bibeln.

Vi som kyrka måste ta till oss av dessa återkommande fall för att inte glömma att det kräver en ständig strävan efter att främja äkthet, medkänsla och respekt för varje individs integritet och värdighet. Vi behöver jobba på att stötta troende till en sund och balanserad syn på sin egen tro, att ifrågasätta och vara medvetna om maktförhållanden inom religiösa gemenskaper om vi ska förebygga och bekämpa sådana övergrepp.

Johannes 15:17

"Och det befaller jag er att ni skall älska varandra."